Alla dessa dagar man inte känner sig så cool

Jag är snart 35 år. Mamma till tre barn som inte alltid hinner få på sig annat än ett par sköna brallor och en åtminstone varm tröja och sedan jackan över det när man drar iväg till dagis på mornarna. Hur håret ser ut ska vi inte tala om då dessa trista mornar när jag är så grinig att jag knappt orkar prata med mina barn (har ett uselt morgon humör), oftast inte lämnar många stunder över till att styla om nattens kuddstuk.

Jag har 20.... hmm ok då 30 kg, för mycket fett fördelat runt kroppen men speciellt samlat i mjuka valkar runt magen som barnen tycker det är jätte skoj att trycka på och säga: -Mamma du har en JÄTTE STOR och mjuk mage, och jag skrattar och älskar dem lika mycket för det men lite granna så svider det i hjärtat att karaktären är så svag och inte extra kilona är borta än, för de blir ju inte färre med åren. Får inte riktigt ihop detta, hmmm.

På skolan glider alla coola snygga mammor och pappor uppför backen med sina barn, de språkar glatt och barnen är lugna och snälla och går snällt brevid sina föräldrar och bråkar inte. Jag är ju som jag skrev OCOOL och känner mig minst sagt sunkig dessa dagar. Mina barn springer som galningar långt ifrån mig och de lyssnar inte alls när jag för sjuttioelfte gången försöker få dem att lyssna på att de inte ska åka kana nerför slänten full med lera i rena och nytvättade byxor.


Jag lämnar mina barn åker hem går in i mitt stökiga kaos som blir efter att jag sprungit efter mina barn 3 vildar en hel morgon. Jag plockar undan, äter frukost och kokar en koppkaffe. Slår på datorn kollar mail lite forum och alla bloggar man måste besöka.


De senaste veckorna har jag fått en ny kompis dock, eller ja kompis och kompis. Det är musik jag lyssnar mer och mer på som får mig att må bra.



Jag har en släkting. En riktigt cool släkting, hon bor i Amerika i New Yourk. Hon skriver om det varannan fredag i vår lokaltidning här hemma och jag läser och suger i mig. Hon klär sig som jag skulle ha velat gjort om jag vore 20 eller ja 30 kg lättare hon sjunger underbart och skriver egna låtar, hon lever ett underbart bohemiskt liv i landet over there.



Och helt plötsligt känner jag mig så cool! För tänk jag har en så cool tremänning:-) Vi har träffats en gång, på en kusin träff för 17 år sedan, då var hon den coola punkaren som satt i hörnet med sina föräldarar. Hon var så häftig jag vågade som vanligt inte ta kontakt. När hon för 5 år sedan började bli känd var vi och tittade på henne när hon uppträdde i Rättvik under en lördag då det skulle vara jippon på stan. Det var inte många där och tittade tyvärr men hon var så bra och jag var såld på hennes musik för den gjorde mig glad, och den har följt mig sedan dess.



Nu har min coola tremänning gjort något nytt. Musikbranchen är svår idag men hon tänker annorlunda och hon har stratat en prenumeration på sin hemsida, där får du en ny låt varje månad under ett år och tillgång till annat skoj. Jag är nu en prenumerant, måste ju stötta släkten!

Och här sitter jag nu och känner mig lite mera cool, jag är inte bara en ocool, trist trebarns mamma på landet i Dalarna.

Hon vet fortfarande inte om att vid Siljans strand bor en hur ocool tremänning som hellst, som känner sig lite cool då hon vet att hon har en så cool tremänning. Men Kanske så träffas vi en dag och då ska jag berätta det!

Tills dess njut av hennes vackra stämma och underbara musik. Kom just på att jag när jag var tonåring hade en pyjamas med rosapantern. på framsidan stod det, KEEP COOL och på baksidan I´M COOL det ska jag nog ha som mitt ordsråk ett tag:-)

/Anna-Lena