Då var Måndagen avklarad!

Då hade jag tagit mig igenom denna dagen då.... Många tårar blev det. Alla man måste möta, alla kramar alla tröstande ord! Men tro inte att jag vill vara utan dem, jag är så oerhört tacksam över att se hur många det är som bryr sig om mig och mitt hjärta svämmar över för att så många bryr sig om mig!

Men ack vad ont det gör, men det hade nog gjort ännu ondare ifall det inte var någon som brydde sig.

Arvid har det jobbigt, han vill vara nära mig hela tiden, men har lovat att gå på fritids imorgon men sen ska han vara med mig resten av veckan. Låter honom bestämma, snart börjar skolan och då kan jag inte styra längre. Som tur är stor trivs Verner på fritids så han och Hilma som älskar sitt dagis åker glatt iväg på morgonen.

Imorgon kommer en låda "arbete" med bussgods, men förutom arbete så är det fantastisk medecin och terapi för själen. FORMEX kommer allt närmare och jag får ta tag i allt imorgon, har som tur är massor av planer i huvet.

Nu ska jag lägga mig och försöka sova, och hoppas att de hemska drömmarna försvinner eller om de kommer tillbaka. Vissa stunder känns hela livet som en dröm, som om allt dett ainte har hänt utan jag kommer alldeles snart vakna upp och inse att det har inte hänt. Men sedan är det bara att nypa sig i armen och inse att det bara är önsketänkande.

Nu ska jag krypa ner till mina snusandes, sovandes barn. Godnatt! /Anna-Lena