söndag, augusti 16, 2009

Om att orka...

Idag vet jag inte hur jag ska orka, jag bara väntar på att få ta mig till morgondagen och till dagis/fritids. Vill vara ifred och samtidigt vill jag inte lämna ifrån mig barnen jag vill ha dem nära.

Jag sörjer, jag gråter, jag har förstått vad som hänt. Men det svåraste är omgivningen, den som antar att man ska vara på ett visst vis. Jag längtar efter att få sova ordentligt, utan en massa tankar, utan blåst som håller en vaken, och utan hårda sjukhusmadrasser.

Jag slås av att jag sörjer detta barn så fruktansvärt, hur skulle jag då reagera om det varit någon av de andra barnen och då gråter jag ännu mera.

Nu ska vi äta, mysa framför bollibompa och se till att barnen somnar i tid. Sedan ska jag duscha och krypa ner och förhoppningsvis få en skön natts sömn.

Idag som skulle vara så underbar, jag och älsklingen skulle mysa och fira! 10 år sedan vi förlovade oss, 12 år sedan vi träffades. Det vikitgaste av allt är kärleken och den har i allt vi gått igenom vuxit sig stark. Nu är han många mil bort, vid Norska/Ryska gränsen och jobbar och jag sitter här.
Livet är bra underligt ibland. Men jag älskar dig min vän och du är ju hos mig i tanken:-) Fira det hade jag inte velat gjort ändå idag...

Imorgon är en ny dag, säkert med många nya tårar men oxå med framtiden. Jag har många udderbara pysselprojekt inför Formex och det finns mycket roligt att få fokusera på mellan tårarna. Mitt skapande har alltid hjälpt mig genom de jobbigaste stunderna i mitt liv, så jag hoppas att det funkar även nu.

Mot en ny dag. Kram Anna-Lena

3 kommentarer:

Cicci sa...

Jag blir så tacksam att du trots din/er stora sorg kan sätta ord på en del av dina tankar. Tror att det blir lättare att driva sig själv framåt och landa i din sorg.
Rutiner är alltid bra för att inte fastna i sin sorg och så även små projekt.
Du finns här nära mitt hjärta och jag hoppas att mina tankar kan styrka dig.
Kramiz

Ingrid - Inola sa...

Har inte varit inne på din blogg på länge och nu läser jag om detta tråkiga som hänt. En stor och varm kram från mig, vill att du ska veta att jag tänker på dig!

Ann-Louice sa...

Jag saknar ord. Inget jag säger kan göra det lättare. Jag skulle bara vilja ge dig en jättestor kram som varar hela dagen!

Mina tankar finns hos er.