Grattis min älskade 7 åring

Tänk att man varje gång ens barn har födelsedag drömmer sig tillbaka åter upp lever just hur det kändes just då.

För 7 år sedan vid 1 tiden så hade jag in i helvete on, det är ca 32 minuter kvar av de sista dryga krystvärkarna. Fast för mig var de ju då bara en dimma, ett töcken av smärta som tog slut med ett underbart plopp. JA eller så underbart vet jag kanske inte om det var för jag blev sydd med ca 30 stygn efter det där ploppet. Men jo det var underbart för efter det var jag mamma.

På min mage låg en blöt/slemmig/blodig och helt underbar liten gosse (ja liten och liten 4070g var inte så litet). 20 dagar över tiden fick de till slut sätt alite fart på det hela och ut kom min älskade lille Arvid.

Tänkt att det redan har gått 7 år. Min lille bebis är Förskolepojk och i höst en äkta etta kladdare.

Så underbart att få följa dig på din resa, en resa som emellanåt har sina guppiga vägar. Som just nu, att bli 7 och allt som händer är inte lätt. Och det är inte alltid lätt att stå brevid och vara den mamman som jag önskar att jag alltid kunde vara.

Ditt humör i denna trotsiga period i ditt liv gör ibland livet smått hemskt här hemma, men jag vet ju att det under ytan bakom de hemska utbrotten finns en så underbar , varm och kärleksfull liten gosse. Min egna lilla pojk.

Inget går upp mot de kvällar då vi i lugn och ro får pyssla, se på tv eller bara sitta och mysa och prata i soffan, för liksom jag är du ju ett riktigt nattskrot!

Älskar dig så min STORA 7 åring.

Kram Mamma